Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, hur jag blev så off. Har alltid känt mig ganska avslappnad i mig själv och alltid pratat innan jag har tänkt (oftast är det riktigt kul, kompisarna asgarvar och jag med) men nu känner jag mig så ensam, så liten och klarar knappt av att ha en bra konversation.
Nu har jag börja tänkt på allt sånt man inte ska tänka på. Snackar mina kompisar skit bakom min rygg? Går mitt liv som det ska? Är jag nöjd, lycklig? Jag är så störd på mig själv.
jag har börjat bli rädd att släppa in folk i mitt liv och pratar oftast inte alls om mig själv, saker som bekymrar mig eller hur jag känner. Förut var jag alltid en öppen bok som berättade allt för alla. Trivdes som det, tror bara jag har blivit sårad för mycket. Men åh andra sidan, vem har jag blivit sårad av?
Tror jag kommer bli mig själv när jag får åka hem till Sverige igen. När babe och jag bor hemma och har vänner att umgås med, jag har min familj och bekanta. Tror jag kommer må bättre då, får hoppas.