Såg lite på efter tio imorse och måste säga att de valde ett väldigt bra ämne som är rätt i tiden, presentationsångesten. När man var lite hörde man aldrig om ordet, inte jag i alla fall. Nu när man blir äldre så tycker jag att man här det hela tiden och jag själv har börjat lida lite av det. Sen jag har börjat på komvux och började jobba samtidigt har jag fått lite ångest över att jag inte räcker till. Att bara gå i skolan kräver sådan enorm energi och sen jobba vissa vardagar, vara med kompisarna, få bra betyg och sedan vara en bra flickvän är väldigt svårt. Det gäller verkligen att planera in allting och hoppas att inget blir stryken på foten.
Nu har jg inte sådan presentationsångest att jag får panik om något inte går eller känner mig värdelös utan tävlar mer mot mig själv och tycker det är kul att jag får ihop allting just nu. Tycker jag har kommit långt ifrån den jag var i gymnasiet. Då jag alltid kände efter för mycket och inbillade mig att jag var sjuk bara för att slippa skolan. Antar att det var ren omognad men också för att jag valde helt fel linje för mig och för att jag inte trivdes alls i klassen. Är så stolt över mig själv just nu som har kommit så långt. Tagit tag i mig själv och börjat träna lite smått, går i skolan, kämpar för högre betyg, vara en bra flickvän, jobba fem gånger i månaden, ibland mer än det och verkligen pushar mig själv.
Det viktigaste som räknas är hur jag känner och just nu är jag stolt över mig själv och lycklig.
